Rolf Martinsson är en av Sveriges internationellt mest framförda tonsättare. Han samarbetar regelbundet med en rad ledande dirigenter, solister och orkestrar både i Sverige och utomlands. Hans verk har framförts av bland annat Cleveland Orchestra, Boston Symphony Orchestra, Philharmonia Orchestra, BBC Symphony Orchestra och alla de stora nordiska orkestrarna. Hans rika produktion omfattar såväl orkesterverk, solokonserter, vokalverk och körverk som kammarmusik och soloverk.
Priset, som är på 180 000 kronor, delas ut vid Kungliga Musikaliska Akademiens årliga högtidssammankomst den 28 november 2016.
Förutom att komponera för ledande internationella solister såsom sopranen Lisa Larsson, klarinettisten Martin Fröst och trumpetaren Håkan Hardenberger undervisar han också framtidens tonsättare inom sin tjänst som kompositionsprofessor vid Musikhögskolan i Malmö.
Vi får till ett möte med pristagaren en helt vanlig arbetsdag mellan två lektioner och får hans spontana kommentarer till priset och livet som flitigt utövande tonsättare.
– Att få Christ Johnson-priset känns fantastiskt roligt. Det är en stor glädje att mitt långsiktiga samarbete med Lisa Larsson har resulterat i ett så påtagligt erkännande eftersom det är Lisa som lanserat "Orchestral Songs..." både nationellt och internationellt efter Anne Sofie von Otters uruppförande med beställaren Malmö SymfoniOrkester 2009. Lisas internationella framföranden av verket inkluderar konserter i Zürich, Weimar och Concertgebouw i Amsterdam och hon har framfört verket både med Malmö, Norrköpings och Helsingborgs Symfoniorkester och dessutom spelat in det på CD med Kungliga Filharmonikerna på BIS.
– Även i den klassiska musikbranschen råder stenhård konkurrens. Det som gör samarbetet med Lisa Larsson så starkt är naturligtvis hennes konstnärliga toppnivå som sångerska och scenartist men också att hon är en ytterst lojal samarbetspartner i en värld där många tar för sig utan att varken ta hänsyn eller bjuda tillbaka. För mig är lojalitet allt viktigare för att behålla arbetsglädjen och lekfullheten i en bransch där konkurrensen om konsertutrymmet är stor och antalet trogna samarbetsparters är lätta att räkna. Mitt samarbete med Lisa inkluderar nu sex verk som hon sammantaget framfört över 100 gånger världen över, vilket är unikt, inte minst med tanke på att det handlar om nutida musik, berättar Rolf Martinsson.
Stycket som nu prisas, Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson, är för övrigt tillägnat Lisa Larsson och förekommer i två versioner – en med orkester och sångsolist och en med röst och piano.
– Det betyder mycket att få ett erkännande för det stora arbete man lägger ner i det tysta. Att komponera är ett ensamt yrke. När man stänger dörren mot omvärlden och går in i sin egen klangvärld känns det bra att tänka på att det man gör också blir till något som kan komma att uppskattas av andra människor, säger Rolf Martinsson och fortsätter:
– jag gläds också åt att priset ger mig ekonomisk möjlighet att förverkliga ett CD-projekt och att resa för att besöka de internationella konsertscener där mina verk framförs. Då får jag inte bara möjlighet att träffa solister och dirigenter och vara en resurs vid instuderingen utan även möjlighet att initiera framtida samarbeten. Orkestrarna betalar sällan resor och uppehälle för tonsättaren annat än vid uruppföranden eller om man inbjuds för "pre concert talks". Det är av avgörande vikt att ha ett aktivt och levande kontaktnät för att nå ut med sin musik.
Rolf betonar också hur stimulerande det är att samarbeta med olika solister.
– Att få mentalt och konstnärligt stöd, genom att under komponerandets gång skicka sina utkast till solisten för kommentarer och återkopplingar, är oerhört stimulerande och en viktig faktor i strävan att göra verket personligt för en speciell solist utan att för den skull förta möjligheten för framtida solister att framföra det. I en sådan känslig samarbetsprocess är det lika viktigt som självklart med ömsesidig konstnärlig respekt och integritet.
– Jag har genom åren rest runt i världen tillsammans med "mina" solister, vilket givit många möjligheter att fördjupa samarbetena ytterligare, förklarar Rolf Martinsson.
– Ett annat betydelsefullt samarbete har jag med pianisten Hans Pålsson som liksom Hardenberger är professorskollega på Musikhögskolan i Malmö. Flera pianostycken har tillkommit i vårt samarbete och vi har också konstnärliga samarbetsprojekt med våra studenter på Musikhögskolan samt kurser under Båstad Kammarmusikfestival.
Rolf komponerar även orkesterverk på beställning av svenska och internationella orkestrar. Beställningen läggs minst 2–3 år innan det planerade uruppförandet. Vid komponerandet av rena orkesterverk finns ingen solist att samarbeta med i den konstnärliga processen varför arbetet formar sig annorlunda än vid komponerandet av solokonserter eller verk för röst och orkester.
Hur ser då den närmaste framtiden ut på konsertfronten?
– Den 26–27 november sjunger Lisa Larsson mitt stycke Garden of Devotion med Nederländska kammarorkestern i Concertgebouw i Amsterdam. Senare under spelåret, den 12 mars, befinner hon sig på svensk mark igen och sjunger min Lukaspassion i St Petri kyrka i Malmö och den 4 maj är Lisa solist med Malmö SymfoniOrkester i verket Ich denke Dein…, som för övrigt är ett sambeställningsverk av orkestern. Jag hoppas att många Musikhögskolekollegor och studenter hittar till dessa konserter för att höra Lisa som runt 1990 studerade blockflöjt på Musikhögskolan i Malmö för Cecilia Kjelldén!
Malmö SymfoniOrkester har gjort ytterligare en beställning av ett vokalt verk för sopran och orkester med Lisa Larsson som solist. Urpremiären är planerad till Malmö Live konserthus hösten 2019. Hösten 2020 planeras uruppförandet av hans opera Amy på Kungliga Operan i Stockholm, även det ett beställningsverk.
– Orkesterbeställningar innebär lång framförhållning säger Martinsson. Och tur är väl det för i detta fall är det många noter som skall flätas samman innan det färdiga resultatet med 25 minuter fullskalig orkestermusik står färdigt, för att inte tala om operan som kommer att vara 140 minuter lång, men det vill jag inte ens tänka på nu (skratt).
OVE TORSTENSSON