Lunds universitet firar 350 år. Läs mer på lu.se

Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.

Jag, jag och bara jag!

CD
KONSTNÄRLIGT UTVECKLINGSARBETE VID MUSIKHÖGSKOLAN I MALMÖ

Kristersson

SVEN KRISTERSSON - sång
BÖRJE SANDQUIST - altgitarr
DAN "GISEN" MALMQUIST - klarinett och basklarinett

Utgivningsår: 2008

Pris:
80 kr (inkl moms)
75 kr (exkl moms) Statliga myndigheter betalar inte moms på 6%.
Portokostnad tillkommer.

BESTÄLL CD

FÖRORD
Musiken på den här skivan är komponerad av John Dowland. Urvalet är präglat av vår föreställning av Jag, jag och bara jag! som hade premiär på Konsthallsscenen i Malmö 2004. Upprinnelsen till föreställningen var regissören Karin Parrots intresse för John Dowlands musik. Hon upplevde att den i sina skiftningar mellan livsnjutning och svårmod på ett säreget sätt gav uttryck för vår egen tids melankoli, inte minst den skånska och malmöitiska.

Traditionen på området är tung alltsedan Ola Hanssons och Vilhelm Ekelunds dagar, men det svårmod som vid det förra sekelskiftet väcktes av naturens växlingar har idag sin motsvarighet i själsliga dissonanser som snarast har med den industriella avvecklingen att göra. Nu är det bland annat arbetslöshet och sjukpensioneringar som ger anledning till ångest och grubbel.
Men John Dowland är inte bara depressiv. I förordet till sin tredje sångsamling går han till storms mot skrytsamma lutenister och "enkla Kantorer, eller Sångare, vilka trots att de verkar utmärkta i sin orytmiskhet, egentligen är helt okunniga".
Den ilskne – men enligt andra källor också godmodige – lutenisten och kompositören föddes 1562 eller 1563. Under sina sena tonår arbetade han som musiker i Frankrike där han troligen konverterade till katolicismen.

Han återvände till England, gifte sig och fick minst två barn, av vilka dock bara sonen Robert är känd för eftervärlden. Robert blev för övrigt lutenist som sin far. Vad Dowlands hustru hette vet man inte, däremot visar bevarade brev från "Mrs Dowland" att hon medverkade synnerligen aktivt vid utgivningen av makens musik. Dowland var under 1580-talet till stor del verksam i hemlandet, men uppträdde under det följande decenniet vid olika furstehov i det som nu är Tyskland respektive Italien. I Venedig fick han dock vända hemåt hals över huvud, eftersom han blev (eller trodde sig vara) misstänkt för att konspirera med katoliker mot den protestantiska regimen i England. Strax före och efter sekelskiftet 1600 var han också anställd hos kung Christian IV i Helsingör. Därifrån blev Dowland emellertid så småningom avskedad sedan han, troligen genom ett utsvävande liv, skuldsatt sig upp över öronen.

Dowlands sånger gavs ut i form av tre Bookes of Songes or Ayres, böcker med sånger eller melodier, och en senare samling som kallades A Pilgrim´s solace, En Pilgrims tröst. Sångböckerna blev mycket populära och gavs efterhand ut i flera upplagor. Men Dowland publicerade också ren instrumentalmusik som Lachrimæ or Seven Teares Figured in Seven Passionate Pavans, en samling vars titel syftar på ett musikaiskt "tårmotiv" som varieras i verkets olika delar. Tårar och melankoli var högsta mode under Dowlands tid. Titeln på ett av styckena i samlingen skulle sedermera hjälpa till att prägla bilden av Dowland som den sorgmodigaste av lutenister: Semper Dowland, semper dolens, Ständigt Dowland, ständigt dyster. Han gjorde alltså själv sitt bästa för att framstå som en sann melankoliker, och kallde sig ibland "den olycklige engelsmannen", Infœlice Inglese.
I vilken utsträckning som Dowlands melankoli var ett utslag av smart marknadsföring eller hade plågsam verklighetsbakgrund är svårt att utröna. Kanske både och? Man kan hålla i minnet att en melankolisk läggning även ansågs tyda på intelligens och förfining, egenskaper som den fåfänge lutenisten knappast torde haft något emot att förknippas med.

Dowland hade ständigt rört sig i adliga kretsar både hemma i England och utomlands. Det var i dessa sammanhang det fanns möjligheter att försörja sig: många adelsmän var själva skickliga musiker och poeter och betalade bra för tonsättningar av sina dikter. Helst hade dock Dowland velat få en anställning vid det engelska hovet, något som emellertid dröjde. En del talar för att det var hans förmenta katolicism som var anledningen till att hans förhoppningar i detta avseende ständigt gäckades. Men det tycks också finnas skäl att tro att det var hans sturska framtoning som gjorde att kretsarna kring drottning Elisabet (som själv spelade luta) förhöll sig avvaktande till honom.

1612 fick Dowland slutligen en anställning som troligen inrättades speciellt för honom. Den innebar dock inte tjänst som kompositör utan enbart som lutspelare med relativt låg lön. Nu var det dock inte längre Elisabet som satt på tronen utan Jakob I. Dowlands sista år – han avled 1621 – tycks ha förflutit i anonymitet. Han komponerade en del musik för kyrkligt bruk, men efter 1612 kom det inga fler stora sångsamlingar eller instrumentalverk. Hade han i och med tjänsten vid hovet nått sitt mål och tappat motivationen. Eller blev han sjuk och bitter? Det får vi troligen aldrig veta. Men vi kan förundrnas över virtuositeten och uttryckskraften i hans lutmusik, och häpna över hans sånger som i sitt psykologiska djup förebådar senare tonsättare som Franz Schubert och Hugo Wolf.

Och vi kan glädjas åt hur han självklart tar plats i andra musikgenrer: det visartade och folkliga – men också det melankoliska – ligger nära den brittiska populärmusiken av idag. Det ter sig därför helt följdriktigt att rockartisten Sting, när detta skrivs, också ger ut en skiva med Dowlands sånger.

SVEN KRISTERSSON

INNEHÅLL
1. Kom tillbaks, bejaka kärleken  2´27
2. Kom nu gråt, flöda och rinn  2´58
3. Captain Digorie Piper his Galliard  2´08
4. Vid en källa där jag låg  2´13
5. Ni som har svikits utav kärleken  3´05
6. A Fancy  2´38
7. Tänk om det inte går  1´51
8. O, stanna kvar  1´52
9. Nu farväl, så skils vi åt  3´33
10. My Lady Hunsdon`s Puffe  1´38
11. Tyger och smycken  2´12
12. Kom, djupa sömn  4´07
13. The most sacred Queen  1´13
14. I mörkret skall jag bo  2´41
15. Melancholy Galliard  2´31
16. Jag, jag och bara jag  2´09

CD:n är inspelad i Poppelhuset sommaren 2005.

Sidansvarig: