Lunds universitet firar 350 år. Läs mer på lu.se

Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Susanne Resmark

Våra alumner ⎢ ”Älskade operadiva!”
Rösten bär spår av en enveten februariförkylning. Trötthetens tunna slöja ligger över ansiktet efter nattens sena ankomst från Berlin. Livet som internationell mezzosopran är tufft och slitsamt. Samtidigt – ett liv som Susanne Resmark inte skulle kunna tänka sig leva utan.

Susanne Resmark

Susanne Resmark har alltid satt upp olika mål. Tittar man på hennes karriär verkar det som om hon, operasångerskan från Ängelholm, har uppfyllt vartenda ett. Från folkhögskoletiden i Falun och på Ingesund till studierna vid Musikhögskolan i Malmö och Operahögskolan har hon tagit sig ända in i de stora operahusen. 2010 kom det internationella genombrottet på The Metropolitan Opera i New York, där hon gjorde rollen som Ragonde i Rossinis opera La Comte Ory.
– Det är ju bara ett fåtal utvalda som får sjunga här så det är klart att det var märkvärdigt och häftigt. Jag är samtidigt väldigt glad över att jag fick chansen, säger Susanne från sminkstolen på Operan vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Efter en timmes bilkörning från hemmet, mannen och barnen i nordvästra Skåne sätter hon sig till rätta och låter sminkösen ta över. Klockan är halv fem och det har blivit dags att genomgå den knappa timmens förvandling till Amman i Richard Strauss Die Fraue Ohne Schatten.
 Konkurrensen är tuff inom operavärlden och Susanne menar att det blivit värre genom åren på grund av att konkurrensen med andra genrer inom  populärkulturen också ökat. Den klassiska musiken är inte längre en självklarhet och har fått omvärdera sig själv:
– Idag kör man mycket med type casting och konceptsångerskor. För att få en roll måste du uppfylla vissa kriterier och det handlar då inte bara om att kunna sjunga bra. Du ska se ut och vara på ett speciellt sätt. Den klassiska musiken pressas undan alltmer och därför tvingas man till att popularisera den och skapa ikoner som till exempel den ryska operastjärnan Anna Netrebko, berättar Susanne.

”Tänk att två små slemhinnor i halsen kan åstadkomma ett ljud som överröstar en hel symfoniorkester.”

Som mezzosopran får hon sjunga en viss typ av mellanroller, de starka, tuffa och ibland elaka kvinnorna. Huvudrollen brukar nästan alltid innehas av en sopran.
 
Sången kom in Susannes liv när hon var i tonåren. Hon spelade aldrig några instrument under uppväxten och upptäckte den klassiska musiken först när hon red kadrilj (dressyr till musik reds. anm). Då sjöng hon också lite grand i en ungdomskör. En gymnasielärare som såg potentialen i Susannes röst uppmanade henne att söka vidare till folkhögskola.
– Just att bli sångerska förändrade mitt liv väldigt mycket. Det förändrade min själ och mitt sätt att vara. Det finns knappt ord som kan beskriva hur fantastiskt det är att få sjunga all denna musik som någon en gång suttit och skrivit. Att få sätta denna på pränt i sin egen kropp och att ha förmågan att kunna göra detta överhuvudtaget! Det är ju en gåva att kunna ställa sig på en scen och sjunga i timmar. Tänk att två små slemhinnor i halsen kan åstadkomma ett ljud som överröstar en hel symfoniorkester, säger Susanne entusiastiskt.
Hon beskriver sin röst som väldigt vild under studietiden och hon hade heller inte någon riktig musikteoretisk grund att stå på. Därför fick hon kämpa hårt för att ta igen det som saknades.
– Det var tufft för jag har aldrig varit särskilt ambitiös. Jag vill helst att kunskapen ska komma flygande som stekta sparvar rakt in i munnen. Men det gick bra för jag fick samtidigt mycket uppmärksamhet och så länge man får det vill man ju bara vidare.

För Susanne är arbetet som operasångerska ett kall, en förutsättning om man ska ta sig in i det övre toppskiktet.
– Man har en gen, något i en vill att man exponerar sig själv, man vill visa upp sig och man vill leka. Ta elitidrottare, artister eller stora musiker, det är likadant för samtliga; alla bär på en inre energi som bara måste ut.

Förutom det genetiska krävs en aldrig sinande källa av envishet och stark tro på sig själv om man ska lyckas i branschen. Det enda du har är din röst och den måste alltid ligga på topp, oavsett vad som händer. En dåligt genomförd föreställning eller en inställd föreställning – det är svårt att avgöra vilken som är värst. Susanne berättar om en föreställning i Berlin i november som sågades av kritikerna:
– Jag har haft problem med luftrören väldigt länge men kände mig så pass bra att jag bestämde mig för att åka ner till Berlin och köra i alla fall. Det var rollen som Ortrud i Wagners Lohengrin. Dagen innan konserten kände jag ”Fan, det här går inte!” så då fick vi försöka ragga en ersättare. Ingen av dem vi hittade tyckte dirigenten var tillräckligt bra så jag blev till slut övertalad att sjunga, dum som jag var. Det gick inte alls bra och jag fick ta mycket skit i tidningarnas recensioner dagen efter.

Som operasångerska utvecklas man hela tiden och slutar aldrig lära sig. Fyra år på en musikhögskola räcker inte. Rösten måste mognas och skolas, man måste skaffas sig repertoarkännedom och språkkunskaper.
– Du måste vara multifunktionell. Bara att komma ihåg alla operor kräver lång träning. Du måste kunna se operan framför dig. Du ska kunna musiken, komma ihåg texten, följa dirigenten samtidigt som du springer runt på scenen som en skållad råtta i en avancerad kostym med höga klackar.  
För Susanne själv tog det lite över tio år innan hon kände sig helt fri på scenen och kunde tro på det hon gjorde.
– Träffar jag en bra regissör som jag klickar med och som vet vilka knappar han eller hon ska trycka på, de mötena är väldigt lärorika. Man slutar aldrig lära sig men det kan vara lite jobbigt också, säger Susanne och gapskrattar.
Hon känner sig nöjd när hon ser tillbaka på sin karriär. Målen är uppfyllda.
– Nu har jag gjort allt! Jag tror inte jag kan bli bättre, inte röstmässigt i alla fall. Jag har nått min peak för som kvinna har man en karriär på 15 till 20 år, inte mer.
Karriären hade kanske sett annorlunda ut om hon inte hade gjort vissa val som att exempelvis bilda familj. Många av de stora sångarna hon möter lever enbart för konsten och har varken familj eller partner. Men hur skulle det egentligen kännas att sitta där ensam på hemmet på ålderns höst, utan någon som kom och hälsade på?

Allt har sitt pris men än är karriären inte över. Kalendern är nästintill fulltecknad så när som på ett par luckor till och med 2016. Resorna fortsätter världen över och går bland annat till Tokyo, Salzburg, Stockholm och Malmö. Nästa år blir det en återbesök på The Met i New York.
– Jag älskar att sjunga i USA och gör det så ofta jag kan. Här får man lov att vara duktig. De är så positiva och älskar sina solister och tar verkligen hand om en. Det enda som är besvärligt här är luftkonditioneringen på alla hotellrum. Den torra luften är en av röstens värsta fiender och jag har alltid med mig en portabel luftfuktare när jag är ute och reser.
Känslorna är inte lika varma när hon berättar om sitt gästspel på La Scala i Milano.
– Milt uttryckt så tyckte jag inte om att sjunga där. Jag tackade faktiskt nej när de hörde av sig igen med ett nytt rollerbjudande, säger hon bestämt.
Stoltheten brinner i de nysminkade ögonen och understryker allt det hon är. Den begåvade operasångerskan från Ängelholm som sjunger på världens största scener. Den vanliga mamman och hustrun som stressar för att hinna med allt. Men just nu och några timmar framöver är hon bara Strauss Amma. Hon sveper ner på golvet, stannar till framför spegeln och synar resultatet innan hon försvinner ut i korridorerna. Det älskade livet fortsätter.

 

Text: Lovisa Jones
Foto: Leif Johansson
Plats: Operan vid det Kongelige Teater, Köpenhamn
Intervjun gjordes i februari 2012.

Sidansvarig:

Kort om Suanne Resmark

Hon bor i Ängelholm tillsammans med sin man Martin 45 år och två barn 16 och 13 år. Hon studerade klassisk sång på musikerutbildningen vid Musikhögskolan 1988–1992 för sånglärare Britta Johansson, som hon har mycket kontakt med än idag. Basverksamheten är på Kungl. operan i Köpenhamn, men frilansar stor del av året.

Roller
R. WagnerOrtrud (Lohengrin); Venus (Tannhäuser); Fricka (Ringen); Kundry (Parsifal).

G. VerdiEboli (Don Carlos); Amneris (Aida); Mrs Quickly (Falstaff).

R. StraussAmman (Die Fraue Ohne Schatten); Klytaimnestra (Elektra).

G. Rossini Ragonde (Le Comte Ory).