Bertrand Chavarria-Aldretes forskning handlar om att låta musiken lämna instrumentet och istället ta plats i rummet som ett fysiskt objekt. Han beskriver sin metod som ett sätt för musiker att utforska ett nytt sorts framträdande.
- Plastic Extension of Music är en ny metod som tillåter musikern att framföra musik i rummet istället för i tiden, beskriver Bertrand Chavarria-Aldretes.
En vanlig konsert tar slut när musikerna slutar spela – den existerar bara i tiden. I Bertrands forskning får musiken istället formen av en tavla, en skulptur eller en video. Den stannar kvar i rummet även när det tystnar.
Från teori till klassrum
Kursen bygger på Bertrands avhandling. Han har tagit med sig tre viktiga begrepp från sin forskning som studenterna får arbeta med:
- Frigörelse (Emancipation): Att musikern lär sig att tänka fritt. Som Bertrand själv säger: ”Musikern frigör sig från det vanliga sättet att framföra musik.”
- Eget skapande (Dasein): Att studenten hittar sin egen väg och blir en person som ”inte lånar andrahands-kunskap utan utforskar och skapar sina egna metoder”.
- Formbarhet (Plasticity): Att använda fantasin för att ge musikaliska tankar en konkret form i verkligheten.
Hur forskningen blir praktisk
I kursen får studenterna testa dessa teorier genom praktiskt arbete. En viktig del är samarbetet med Skissernas Museum i Lund. Där använder sig studenterna av ”objektbaserat lärande”, vilket innebär att de studerar skisser och föremål för att förstå hur musikaliska tankar kan förvandlas till ett material.
Trots att resultatet ofta blir något man kan titta på, betonar Bertrand att man inte behöver vara konstnär för att gå kursen. Det viktiga är inte att kunna måla "fint", utan att använda konsten som ett verktyg för musiken.
- Studenterna skapar inte en målning eller en skulptur på det vanliga sättet. Istället använder de materialen för att visa sina musikaliska tankar. Det är musiken som styr hur resultatet blir.
Outforskade perspektiv för framtidens musikscen
Bertrand har själv studerat både musik och fri konst i tio år för att kunna utveckla den här metoden. I klassrummet är hans roll att inte styra för mycket, utan att skapa en miljö där idéer kan födas och frodas. Han beskriver gruppträffarna som en intensiv och spännande plats:
- Diskussionerna blir en ’boiling pot of ideas’ för studenterna.
Målet är att studenterna ska bära med sig dessa nya perspektiv in i sitt yrkesliv. Genom att förstå hur musik kan materialiseras får de möjligheten att skapa helt nya typer av framträdanden.
- Jag önskar att studenterna ska förverkliga sina idéer genom att utforska nya vägar för hur musik kan tolkas. Det öppnar upp spännande och outforskade perspektiv för framtidens musikscen.
