För Mats Edén, professor i folkmusik, började den musikaliska resan i nioårsåldern via styvfadern Sven Edén. Det egna låtmakandet blev tidigt ett sätt att närma sig och tolka de äldre spelmännens tonspråk, en musik som är lika levande och inspirerande idag som för länge sedan.
Ett livsverk räddat ur flyttkartongerna
Idén till projektet föddes när Mats Edén bestämde sig för att digitalisera sina gamla notpapper, som överlevt otaliga flyttar i olika lådor. Arbetet har tagit närmare 15 år och resulterat i en samling på 602 melodier, eller lekar som man säger på värmländska. De egna kompositionerna har fungerat som en sorts musikaliska dagboksanteckningar i sökandet efter tonen, klangen och rytmen.
Boken väver även samman noterna med personliga berättelser, som resor längs värmländska grusvägar på jakt efter äldre spelmän och visor. Mats Edén reflekterar kring kunskapsöverföring med inspiration från Eva Sæthers forskning och frågan ”Who is a lost elder?”. Att folkmusiken kräver ett livslångt lärande illustreras av en anekdot om cellisten Lars Zetterquist, som på sin 90-årsdag konstaterade att en svår Brahms-trio äntligen ”började lossna”. Det är med denna syn på musiken som ett levande hantverk som verket nu presenteras.
