Pär Moberg började spela instrument tidigt. Först var det blockflöjt på kulturskolan som gällde sedan blev det piano eftersom det fanns ett sådant i föräldrahemmet. Pianot byttes dock snabbt ut mot ett elektroniskt keyboard och under gymnasietiden sjöng han i ett rockband. Samtidigt hade han inga planer på att satsa på musiken professionellt och valde att studera till lärare i svenska och filosofi vid Lunds universitet. Men intresset för musiken släppte inte taget om Pär, särskilt inte folkmusiken.
– Jag kommer ihåg när jag hörde Hedningarna på radio för första gången och blev helt såld, säckpipan och den distade lutan gick rakt in i hjärtat på mig. Ett annat band som har påverkat mig starkt är Den Fule, de spelar rockfolk fusion med mycket bassaxofon. Jag såg en konsert med dem och var helt knockad. Det var då jag bestämde mig för att själv börja spela saxofon, men eftersom jag inte kunde få tag på en bassaxofon, fick det bli en barytonsax i stället. Det tog inte lång tid förrän jag började spela i ett band vilket i sin tur ledde till att jag hamnade i olika spelmanslag och med tiden blev jag mer och mer uppslukad av folkmusiken.
Rätt tid och rätt plats
Med saxofonen som huvudinstrument bestämde sig Pär slutligen för att satsa på musiken ändå och sökte in till Musikhögskolan i Malmö där han kom in på musiklärarutbildning med folk- och väldsmusikinriktning. Under sin skoltid började han spela i ytterligare band och konstellationer, bland annat föddes gruppen Tummel på Musikhögskolan (som har 25-årsjubileum i år!) och efter utbildningen tog en intensiv tid som frilansande musiker vid. Samtidigt dröjde det inte länge innan Pär fick erbjudandet att själv börja undervisa några timmar på Musikhögskolan. Idag är han universitetslektor och en av två kursledare för folk- och världsmusikutbildningarna.
Självklart får du många coola kickar av att spela själv, men det du upplever när du hjälper en student att förverkliga sig själv som musiker är svåröverträffat. När du känner att du verkligen har betytt något för en annan persons musikaliska utveckling.
När Pär inte arbetar på Musikhögskolan i Malmö, jobbar han som frilansande musiker och eventarrangör i olika projekt. Just nu tas mycket av hans tid upp av Baghdad Sessions – en konsertserie på Moriska Paviljongen med fokus på arabisk musik. Där är han konstnärlig ledare och ansvarar för att bjuda in olika gästartister, men utgör också en del av husbandet The Mazguf Ensemble. Dessutom har saxofonen fått sällskap, idag spelar Pär även flera olika flöjter samt digeridoo.
– Jag tror att jag har svårt för att bestämma mig för att bara göra en sak oavsett vad det gäller här i livet. Ett bra exempel är mitt yrkesliv; jag är musiker och lärare men jag har även olika politiska uppdrag. När det kommer till just musiken var en av mina tidigaste förebilder Ale Möller och han spelar ju flera olika instrument. Dessutom bytte jag huvudinstrument ganska sent i livet så det blev helt enkelt naturligt för mig att kunna spela olika instrument. Det som tar mest tid är ju egentligen inte att lära sig att spela ett nytt instrument utan hur musik fungerar på ett rent intellektuellt plan.
Musik och engagemang
Förutom kärleken till musiken och läraryrket har Pär länge engagerat sig i migrationsfrågor och har hjälpt flera nyanlända kulturarbetare att hitta fotfästet igen i Sverige. Ett engagemang som har lett fram till många möten och projekt under åren men just nu ser han särskilt fram emot ett evenemang.
Pär är nämligen arrangören bakom en temadag om Sveriges nationella minoriteters musik i samband med Malmö Folk Festival 2022 som går av stapeln i oktober. Flera framstående artister från olika minoriteter - Ville Syri, Samir Mehmed, Louisa Lyne och Krister Stoor - kommer att mötas med representanter från Statens kulturråd och Romskt informations- och kunskapscenter i både samtal och musik.
– Det kommer att bli otroligt spännande. Som en del av Musikhögskolans jämlikhetsnämnd har jag alltid varit engagerad i jämställdhetsfrågor, speciellt när det gäller människor med utländsk bakgrund. Där finns det en naturlig koppling för mig, dels genom musiken jag spelar, men framför allt tycker jag det är intressant ur ett kulturpolitiskt perspektiv. I Sverige har vi erkända minoriteter som romer, finlandssvenskar, judar och samer. Samtidigt finns det många andra invandrargrupper som inte räknas som minoriteter. På vilka grunder ska man kunna bli en nationell minoritet i Sverige? Är det läge att uppdatera dagens lista med tanke på de som har flyttat hit nu? Och vad tycker de som redan tillhör minoritetsgrupper om det? Under temadagen kommer besökare att kunna se fram emot massvis med intressanta samtal kring dessa frågor. Och bra musik såklart!
Läs mer om temadagen om Sveriges nationella minoritets musik
Läs mer om Pär Moberg