Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Jag har också rätt att ljudsätta världen: tjejer och unga transpersoners tillblivelser som musikskapare i musikteknologiskt präglade lärmiljöer

Camillla Jonasson beskriver sitt avhandlingsarbete inom forskarutbildningen för musikpedagogik
I det pågående avhandlingsarbetet "Jag har också rätt att ljudsätta världen: Om jämställda musikteknologiska lärmiljöers tillblivelse" undersöks unga tjejers och transpersoners (13 till 21 år) musikskapande i lärsammanhang som präglas av musikteknologi. Syftet med studien är att undersöka hur relationer mellan människor (humans) och ting (no-humans) uppstår och verkar i lärande och musikskapande i musikteknologiskt präglade lärmiljöer.

Bilden visar ett kollage från Camilla Jonassons utställning kring avhandlingen på biblioteket vid Musikhögskolan i Malmö
Bilden visar ett kollage från Camilla Jonassons utställning kring sin avhandling. Utställningen skedde på biblioteket vid Musikhögskolan i Malmö.

Tidigare musikpedagogisk forskning visar att det fortfarande råder en generell obalans i jämställdhet när det gäller musikskapande och musikutövande, vilket även gör sig gällande i aktuell statistik från musikbranschen. När det kommer till musikteknologi och genus pekar tidigare forskning i två riktningar: dels att utvecklingen av musikteknologi och internet har kommit att demokratisera musikskapande och musikproduktion generellt, dels att de historiska och kulturella aspekterna inkorporerade i teknik främst gynnar mäns och pojkars användning av musikteknologi. Under de senare åren har det startats olika praktiska projekt i Sverige i syfte att öka tjejers men även transpersoners1 delaktighet inom musiklivet, inte minst med hjälp av teknologi. I och med dessa satsningar har det skapats nya sociala sammanhang för musikskapande och musikteknologi för tjejer och icke-binära2. I tidigare forskning som har beröringspunkter med denna studie avhandlas gruppen unga transpersoner ytterst lite, fokus har framför allt legat på tjejers och killars deltagande i musikteknologiska lärsammanhang. Det innebär att personer som inte definierar sig utifrån ett binärt könssystem, antingen som man eller som kvinna, i stort sett inte existerar. Det får till följd att vi (forskare och praktiker) 2019 har mycket lite kunskap om dessa personers relation till musikteknologi i skapande- och lärandesituationer.

Mitt specifika forskningsintresse bygger på ett erfarenhetsbaserat antagande om att alla unga utifrån en könsaspekt inte har samma möjligheter att lära, skapa och utöva musik på sina egna villkor. Syftet med avhandlingsstudien är därför att bidra till en ökad förståelse för unga tjejers och unga transpersoners (13–21 år) relationer till musikteknologi i musikskapande. Det är musikskapandet som sker på fritiden i musikteknologiskt präglade lärmiljöer, där frågor om jämställdhet står högt på agendan, som uppmärksamheten har riktas emot. Ett vidare syfte är därför att utifrån resultatet, tidigare forskning och bakgrund diskutera görandet av de musikteknologiskt präglade lärmiljöerna ur ett musikpedagogiskt perspektiv och jämställdhetsperspektiv.

Bilderna är från Camilla Jonassons utställning kring sin avhandling. Utställningen skedde på biblioteket vid Musikhögskolan i Malmö.

Avhandlingen är en etnografiskt inspirerad studie baserad på fokusgruppsamtal och observationer i kombination med foto, film och audio (musik & text). Teoretiskt utgår studien från ett sociomateriellt perspektiv. Ett sociomateriellt fokus riktar uppmärksamheten mot de sammanflätade relationerna som etableras mellan människor och ting i det sammanhang som studeras. Det innebär i sin tur att människor och ting ses som potentiellt lika viktiga att rikta uppmärksamhet emot i ett skapande och lärande.

Bilderma är från Camilla Jonassons utställning kring sin avhandling. Utställningen skedde på biblioteket vid Musikhögskolan i Malmö.
Resultatet från studien visar bland annat:

•    Att datorer och musikprogram är mer än verktyg för människor i musikskapande och lärande. Istället visar resultatet att musikteknologi är en sammanflätad relation mellan människor och ting som möjliggjorde musikskapandet och lärandet i de musikteknologiskt präglade lärmiljöerna.

•    Det som möjliggjorde ett musikskapande med/i musikteknologi var tidigare erfarenheter och kunskap om teknologi generellt, musikskapande och instrumentspel. Personer som spelade elektriska instrument och/eller var vana vid att samverka med förstärkare, PA-anläggningar eller dj-utrustning, spelade pop eller rockmusik deltog mer aktivt i de undersökta musikteknologiska lärmiljöerna. Detta till skillnad från personerna som hade sång som sitt huvudinstrument, spelade akustiska instrument eller verkade inom den klassiska genren, vilket kan ses som ett väntat resultat.

•    Ett mer oväntat resultat var att ting som kläder, smink, skor, högtalare, hörlurar, effektpedaler, i mötet med den mänskliga kroppen, påverkade möjligheterna att bli till som lärande människor och musikskapare i de musikteknologisk präglade lärmiljöerna.

•    Det som begränsade de deltagande personernas möjlighet att lära och skapa i de undersökta lärmiljöerna var de högt ställda kraven. Dessa krav tolkas komma från personerna själva, men också från omgivningen och tidigare erfarenheter från andra lärnätverk som exempelvis skola.  

•    Ingen av personerna som deltog i studien gav uttryck för att musikprogram eller datorer var kopplat till föreställningar om genus på liknande sätt som exempelvis jam, trummor eller elgitarr. Vid analysen av musiktexterna framkommer dock att skapande av beats eller möjligheten att bli en del av hiphopgenren kan sättas i relation till genus och uppdelningen man/kvinna. 

•    Att göra ”kön” och göra ”teknologi” inte är någonting som framträder i de undersökta lärmiljöerna utifrån ett binärt könssystem (man eller kvinna). Istället är kön något flytande och inte något som har en avgörande betydelse för ”görandet” av teknologi. Således kan sägas att kön inte påverkar deltagandet i lärandet och musikskapandet i de undersökta musikteknologiskt präglade lärmiljöerna.

•    Att utvecklingen av musikteknologi och internet inte per se kan sägas ha ökat jämställdheten, men att skapandet av jämställda musikteknologiskt präglade lärmiljöer kan bidrar till det. Utifrån resultatet hävdar jag därmed att det finns behov av att skapa enkönade eller icke-binära lärmiljöer dit de som representerar normen, i detta fall killar, inte har tillträde.

Camilla Jonasson intervjuas av Karin Savatovic Thomasson och berättar om sin forskning inom musikpedagogik

[1] En transperson är en person som inte alls eller delvis inte identifierar sig med det kön den har blivit tilldelad vid födseln (rfsl.se, 2019).

[2] En person som identifierar sig som mellan, bortom eller med båda könskategorierna kvinna och man kan kalla sig icke-binär (rfsl.se, 2019).

 

Sidansvarig:

Camilla Jonasson

Camilla Jonasson
E-post: camilla [dot] jonasson [at] mhm [dot] lu [dot] se
Doktorand

Min profil i Lunds universitets forskningsportal


Camilla Jonasson är doktorand i musikpedagogik vid Musikhögskolan i Malmö, Lunds universitet. Hennes forskningsintresse är genus och musikskapande med digitala verktyg.
Camilla har arbetat som musiklärare i Malmö stad och som samordnare för Skapande skola på Unga Musik i Syd. Camilla har även en bakgrund som musiker i bland annat grupper som Modesty Blaise, Malmös första rockband med enbart kvinnor, Three Blind Mice, popband knutet till Tambourine Studios som stod för det ”nya analoga soundet” under 90-talets poprevival, vilket senare ledde fram till banden Donkeyshot och det pågående projektet The Monoheads.  

Välkommen till Bibliotektet!

Bibliotek

Kontaktinformation

Bibliotek (Musikhögskolan)
Ystadvägen 25
200 41 Malmö
+46 (0)40-32 54 46

Fax
+46 (0)40-32 54 90

Ordinarie öppettider

måndag-fredag 10.00–16.00

Biblioteket har julstängt (ej Meröppet) 191219–200106