Valencia är en spansk stad vid Medelhavskusten. Förutom att vara hemstad till den framstående arkitekten Calatrava (känd i Malmö för Turning Torso) visade sig staden också vara centrum för en region med en mycket stark blåsorkestertradition. Varje samhälle med självaktning har en, ofta två blåsorkestrar. Det innebär att det även finns väldigt många duktiga blåsarstudenter. Kul för mig som saxofonist!

Den internationella koordinatorn i Valencia är en svensktalande spanjor som bodde i Sverige under flera år och som dessutom har översatt Strindberg till spanska. Han är väldigt entusiastisk för utbyte med Sverige, så vid det här laget har det blivit en hel del mellan våra institutioner. Vår professor i orgel, Hans Hellsten, var där 2022, en av deras studenter gör just nu ett utbyte hos oss, och denna gång var vi faktiskt två lärare från Malmö som kom till Valencia samtidigt; jag och Lena Ekman Frisk, lektor i körsång.

Erasmussystemet som vi åkte med uppmuntrar till ”green mobility” och för mig var det en självklarhet att ta tåget ner. Lena och hennes man Per som också följde med var inte sena att hänga på, och när resan tar två dygn med övernattning i Paris är det ju fint att ha resesällskap.

Hur var det att undervisa i Spanien?

Det var fantastiskt roligt att få träffa så många duktiga unga musiker och undervisa dem. En sak som man lägger märke till är effekterna deras nationella musikskolesystem vars uttalade mål är att utbilda framtidens professionella musiker och musiklärare. Alla får obligatorisk träning i solfeige, vilket gör att studenterna har lätt för att läsa noter och förstå musikaliska strukturer. De kunde inte förstå hur vi kan lära barn spela utan detta!

Trots att inga av dem (med ett undantag) studerade folk- och världsmusik, gick det förvånansvärt lätt för dem att lära sig på gehör. Jag hann med att lära dem både skånska polskor, romsk cocek, arabisk sammai och judisk hora. Allt verkade mycket uppskattat, och dessutom hann jag prata lite om de pedagogiska vinsterna med att lära sig musik på gehör.

Tar du med dig något särskilt minne från just denna resa?

Jag är en person som är van att äta ganska ofta men inte så mycket och detta var svårt att förena med den spanska mattraditionen. Här äter man först en bastant frukost sedan en rejäl lunch, gärna med förrätt och efterrätt också. På eftermiddag tar man en liten tapas innan man äter en mastodontmåltid på kvällen. Jag hade svårt att hantera den här pytonormsstrategin, och kände mig ofta lite konstig i magen av den. Att ta en siesta efter maten mitt på dagen var nödvändigt och det passar ju också bra med klimatet. Maten var annars fantastiskt god genomgående, även om det inte alltid var lätt att hitta något vegetariskt. En kväll var kvällsmåltiden friterad ost med sylt, punkt.

Det starkaste intrycket från Valencia blir nog ändå den spektakulära modernistiska arkitekturen i Ciutat De Les Arts i Les Ciéncies, där de flesta byggnaderna är ritade av just Calatrava. Byggnaderna låg i den långa park som vi passerade varje dag på vägen till Conservatorio Superior de Música Joaquín Rodrigo. De är verkligen fascinerande att se, även om ortsborna hade sina synpunkter på att de har varit en dyr politisk lekstuga.

Spektakulär på ett annat sätt var också den långa park som slingrar sig genom stora delar av centrum. Där låg ursprungligen en flod, men när den skapade en våldsam översvämning på 1950-talet bestämdes det helt sonika att den skulle flyttas utanför staden. Numera är flodbädden en park i stället och en mycket vacker och uppskattad sådan, både av turister och ortsbor. Man kan ha synpunkter på att göra denna sorts våldsamma ingrepp i landskapet förstås, men parken fyller uppenbarligen en viktig funktion i staden som grönt andningshål.

Vad har möjligheten till utbyte betytt för dig?

Utbyten har varit en röd tråd både i mina egna studier och i min lärargärning. De nordiska och baltiska musikhögskolor som har utbildningar i folk- och världsmusik har ett gemensamt nätverk inom Nordplus som heter Nordtrad där vi träffas under en vecka varje år tillsammans med lärare och studenter för en intensivkurs. Via Nordtrad har jag fått ett omfattande nätverk av kollegor inom genren över hela regionen. På senare år har vi också startat upp ett mindre “Öresundsfolkmusiknätverk” där Musikhögskolan i Malmö ingår tillsammans med Musikhögskolan i Esbjerg och två folkhögskolor i Sverige och Danmark. Vi träffas också en gång om året.

För mig blir det alltså minst ett internationellt utbyte om året, oftast fler. Vanligtvis sker det på institutionerna inom Nordtradnätverket, men jag har även varit runt på andra institutioner i Europa som har folk- och världsmusikutbildningar, bland annat Codarts i Holland, Plovdiv i Bulgarien och Popakademie i Mannheim.

Fördelen med att vara gästlärare under en kort tid är att man kan plocka russinen i kakan av sin kompetens och presentera det som något nytt för studenterna. Det blir på ett annat sätt än med ”hemmastudenterna” där du måste skapa ett lopp som fungerar över flera år. Möjligheten att få kollegor från andra institutioner gör också att vi kan bjuda in lärare med olika typer av spetskompetens som vi annars inte hade kunnat erbjuda våra studenter.

Vilka tips har du till andra lärare som är nyfikna på att resa ut i tjänsten?

Att inte vara rädd för att göra det, utan att ta möjligheten! Det ger i varje fall mig stor jobbtillfredsställelse samt nya erfarenheter och perspektiv som jag kan använda i min undervisning. Dessutom är det inte speciellt svårt, framför allt inte med Nordplus. Erasmusutbyten kräver lite mer pappersarbete, men du kommer att få hjälp av skolans personal.

Du behöver heller inte ha en etablerad kontakt innan du åker, även om det förstås underlättar, men är du sugen på att besöka en viss musikhögskola så rekommenderar jag att du hör av dig till deras internationella koordinator och gör en intresseanmälan. Ett bra första steg kan vara att kontakta en skola som du vet att Musikhögskolan i Malmö redan samarbetar med, till exempel kring utbytesstudenter, då finns det redan upparbetade kanaler. Men se för allt i världen till att ta tåget dit! Flyget släpper ut skandalöst mycket växthusgaser, och tågresan är dessutom en kul del av själva upplevelsen.