I kammarmusikvärlden är Mats Lidström ett känt namn sedan länge, mycket tack vare sina insiktsfulla och fingerfärdiga framträdanden. Under åren har han också uppträtt och spelat in som solist med några av världens ledande orkestrar, såsom London Symphony Orchestra, Royal Philharmonic Orchestra, BBC Symphony Orchestra och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin för att nämna några. Men faktum är att Mats musikaliska bana började med ett helt annat instrument.
– Jag började att spela musik när jag var nio år gammal men då var det pianolektioner som gällde. Samtidigt måste jag ha varit medveten om att det fanns andra instrument för när familjen flyttade från Stockholm till Göteborg minns jag att jag kom hem med ett formulär där man kunde välja vilket instrument man ville spela. Då ringade jag in cello.
– Vid den här tiden jobbade min mamma som sekreterare till rektorn på Musikhögskolan vid Göteborgs universitet och hon fick på så vis reda på att den underbara pedagogen Maja Vogl behövde någon för sin pedagogik-undervisning, alltså en ung cellist som hon kunde använda för att visa hur man undervisar. Under mina första fyra år av cellostudier fick jag den bästa tänkbara undervisning - och inför publik! Jag fortsatte sedan att studera för Maja ytterligare två år innan jag flyttade till New York för att studera vidare vid Juilliard School.
Från elev till mästare
Idag är Mats Lidström själv en uppskattad lärare med flera år av pedagogisk erfarenhet. Redan vid 25 års ålder började han undervisa privat och läsåret 92/93 arbetade han som gästprofessor vid sin gamla skola, Musikhögskolan vid Göteborgs universitet. Sedan blev han anställd av cellisten Lynn Harrell som lärare vid Royal Academy of Music i London och där han arbetar än idag.
– Jag vet egentligen inte om man 'väljer' att bli och vara lärare. För vissa är läraryrket ett kall, det är sant, men i mitt fall handlar det kanske mer om att man behövs och man vet att man kan.
Samtidigt är det fantastiskt att se framstegen i elever. Leonardo da Vinci menade att "oduglig är den elev som ej överträffar läraren”. Min egen attityd är ”svag är den lärare som ej gör det möjligt för eleven att överträffa läraren”.
Behovet av att skapa
När Mats inte undervisar eller konserterar, träder han ledigt in i rollen som kompositör och förläggare. Bland annat driver han sitt eget notförlag CelloLid och kompositionerna har över åren blivit många.
– Egentligen tror jag inte man tar ett aktivt beslut i stora frågor som de fyllda av skapandemystik, utan i stället hoppas man med sig själv att där finns tillräcklig med begåvning, anda och vilja att befatta sig med något som till exempel komposition. Själv har jag skrivit musik sedan jag var ungefär 12 år. Mycket av den är ointressant, men en del har nått tryckpressarna och global distribution genom CelloLid.
Från Tintin till Rigoletto
Som kompositör är Mats inte rädd för att ta ut svängarna och hans verklista är härligt bred. Ett bra exempel är styckena Spooky Pieces, Traffic, Ballroom Dances och Hotel Suite som riktar sig till unga cellospelare. Här låter Mats en lättare cellostämma ackompanjeras av en svårare pianostämma så att den unga cellisten får uppleva känslan och tyngden av ett riktigt recital-stycke. Han är även kompositören bakom Suite Tintin - nio utsökt tonsatta scener från den franska seriehjältens äventyr; ett måhända annorlunda men tillika klockrent drag. Mats har också en fabless för att komponera cellokonserter av musik som inte ursprungligen skrevs för cello. Först kom Verdis Rigoletto-fantasi och senare, 2021, även en Puccini-fantasi.
– Verdi hade ju en stående förfrågan från sin vän Alfredo Piatti, ett av de mest kända cellist-namnen från 1800-talet, om att skriva en cellokonsert. Verdi sa ja, men fick under åren allt mindre tid till komposition då han reste runt mellan Europas operahus som dirigent. Minnena av mina violinistvänner vid Juilliard som spelade Carmen-fantasierna av Sarasate och Waxman drev mig till att vilja ha någonting liknande för cello och orkester. Efter Rigolettofantasien blev Puccini en naturlig uppföljare. Det är en obeskrivlig känsla att vara i mitten som solist av ett Puccinipartitur! Om jag själv finner mer tid till ännu ett projekt, funderar jag på en annan kompositör som inte heller skrev för cello; Alban Berg. Wozzeck!
– Men först ska jag fullborda min cellokonsert RFK Concerto, till minne av Robert F Kennedy. I år ser jag också fram emot utgivningen av min son Leifs och mitt debutalbum The Swan, 25 svanar från hela världen som en hommage till Camille Saint-Saëns. Att skapa och producera, då känner jag att jag rör mig framåt.