Anna Carlén kommer från Timmersdala, två mil utanför Skövde, och har haft musiken som en självklar del av livet sedan barnsben.
– Mitt första ”riktiga” instrument var saxofon, som jag började spela vid nio års ålder på kulturskolan. Men redan innan dess sjöng jag i olika körer och deltog i barnföreställningar, berättar hon.
Det var i gymnasiet som Anna för första gången fick prova på att komponera musik – och fastnade direkt.
– I teorikurserna fick vi ibland skriva små arrangemang. Jag tyckte det var så roligt att jag skrev ett körverk som mitt gymnasiearbete. Ett år efter studenten provade jag att studera komposition, och upptäckte att det var både givande och roligt.
Vägen till Malmö
Efter studier på folkhögskola sökte Anna till kompositionsprogrammet vid Musikhögskolan i Malmö.
– Jag hörde att utbildningen i Malmö hade ett tydligt fokus på att bygga en god grund med bra verktyg. Det lockade mig, och det visade sig stämma. Jag har fått lära mig mycket om hantverket, men också om att tänka nytt. Genom undervisningen har jag fått nya perspektiv, och lärt mig att arbeta både i större och mindre skala – och att se möjligheter i varje liten byggsten.
På frågan vad som är det bästa med att vara kompositionsstudent i Malmö, svarar hon:
– Att få vara med i roliga och lärorika projekt där vi jobbar tillsammans med professionella ensembler och duktiga musiker. Det är fantastiskt att få testa idéer och utvecklas tillsammans.
Eufori, rädsla och mäktiga klanger
Under BIBA kommer tre specialkomponerade verk av Anna Carlén, Nathalie Schäfer och Oskar Björkman att uruppföras. För Anna är det inte första gången hon skriver för brass, men det är ett projekt hon ser som något alldeles extra.
– Mitt stycke började ta form precis när jag flyttat till Malmö. Jag var supertaggad på att börja en ny utbildning, träffa nya människor och bo i en för mig okänd stad. Men det fanns också en känsla av överväldigande och viss rädsla. Jag har försökt gestalta det i musiken – en sorts blandning av eufori och osäkerhet.
Att skriva för brassensemble har gett henne nya utmaningar och möjligheter.
– Det är så roligt och blir ofta väldigt mäktigt och vackert. Jag tänkte mycket på vad brassinstrumenten är bra på, hur de kan glänsa och låta fint. Jag ville också att det skulle vara kul att spela – och att utforska ensembleformen. Register, klangfärg, sordiner, dynamik, olika tekniker… Allt inspirerar mig.
Mötet med brassvärlden
Inför veckan i Karlskrona ser Anna mest fram emot att möta nya människor och ta del av allt som händer.
– Att få lyssna på bra musik, delta i givande repetitioner och skapa kontakter. Jag hoppas också att jag kommer lära mig mer om brassinstrument och hur de fungerar i ensembleform, men också att jag får med mig nya perspektiv på mitt eget skapande, och kanske några nya vänner inom brassvärlden.